I really don't know clouds at all

Så länge jag kan minnas har jag och Valborgsmässoafton vuxit i otakt med resultatet att försök till att mötas på en ur kompromisser alstrad våglängd urartat i misär.
Jag har sammanfört väna poplåtar i en musikmapp som jag därefter har låtit döpa till det omsorgsfullt uttänkta namnet ”get your homework done” och väljer slutligen Cubakrisen framför före detta kemilärare och boom boom.

Jag tror mig veta vem av nedanstående tu som är mest nervkittlande och sanningen är mig plågsam.
Men bättre tider kommer med morgondagen.

upphällning

Morrissey sjunger att some girls are bigger than others och det låter fint. Det är bara det att det (bokstavligt tolkat och talat) inte är så festligt att vara den större.

Milton Friedman sade en gång att likt skoaffären behöver ett lager av skor är samhället i behov av ett lager av arbetslösa och det låter vettigt. Det är bara det att det inte är så festligt att utgöra lagret.

Någon sade en gång att ensam är stark och det låter betryggande. Det är bara det att ”loneliness is better when you’re not alone.”

Mina sedan länge sinande krafter har till sist trutit och jag finner inte energireserven. Det känns lite som ett hån med tanke på att slutet aldrig förr har varit närmre förestående.

Kan vi inte bara strunta i alltihop; förpassa djävulskap och satans otyg dit de hör hemma?

amatör

("Can't afford to be just one in a flock")

Jag befinner mig i processen av att förfärdiga mitt bildprojekt men hämmas av en ordföljd som surrar i mitt huvud och får det att knäppa på det obehagliga viset i nacken. Under fredagens modelleringslektion valde Lotta att yttra den och med den strangulera den uppsluppna konversationen likt kall luft fjättrar fönvindarna vid marken. Emellertid med ett resultat än mer kvävande än smoggen.
”Ni elever anser er alltid vara klara när ni kommit upp till nivån som i själva verket endast är startbrädan; lyftbanan från vilken det verkliga konstnärliga skapandet utgår.”

Jag har inte kommit längre än till gaten och flygplanet med vilket jag ämnar lyfta har grus i maskineriet samt problem med bränsleinförseln.

För övrigt träffar mina metaforer ungefär lika mitt i prick som en skytt med nedsatt synförmåga.
Och det är kanske i grund och botten vad jag är.

you had your plans set for the summer

Stress och nervositet har övergått i matthet och tristess och man har låtit mig förstå att tiden nu är inne även för mig. Jag antar att inget finns att säga till mitt försvar; fåfänga försök till självbevarelse ges uttryck i tafatta beskyllningar på besöket av herr ironi.

Go to the music player of your choice and put it on shuffle.
Say the following questions aloud and press play. Use the
first line of the song as your answer. NO CHEATING!

How does the world see me?
- ”Little girl have I told you how you light up my life”
(Come walk with me – Isobel Campbell & Mark Lanegan)

Will I have a happy life?
- ”I’d rather dance with you than talk with you”
(I’d rather dance with you – Kings of Convenience)

What do my friends really think of me?
- ”Hej du det var ju ett tag sen”
(Är du fortfarande arg? – Säkert!)

Do people secretly lust after me?
- ”For the price of a cup of tea you’d get a line of coke”
(For the price of a cup of tea – Belle & Sebastian)

How can I make myself happy?
-”Monday morning eighteen years of dawning”
(Out of control – U2)

What should I do with my life?
- ”På vägen tvättas spåren bort, en olycka blir minnen blott”
(Berg & Dalvana – Kent)

Why should life be full of so much pain?
- ”A song for the young believers, who woke up and found themselves neither”
(Let’s stay alive – My favorite)

How can I maximize my pleasure during sex?
- ”I don’t believe in ghosts but there is a ghost under my bed”
(Ghost – Billie the Vision & the Dancers)

Will I ever have children?
- ”When I wake up in the morning I’m only thinking of you”
(Wake up in the morning – Björn Isfält)

Will I die happy?
- ”Du går ensam genom parken, det är inte ens natt än”
(Allt som är ditt – Säkert!)

What is some good advice for me?
- ”Summerchild that sits by the water, weaving sunlight threads in his hands”
(Live Long – Kings of Convenience)

What is happiness?
- ”Everybody knows that the dice are louded”
(Everybody knows – Leonard Cohen)

What is my favorite fetish?
- ”Somnar om och vaknar igen”
(Avtryck – Kent)

How will I be remembered?
- ”You had your plans set for the summer”
(Show me your plans – Unarmed enemies)

i need someone to die for

Det känns lite som om jag har fått mitt hjärta krossat vilket borde vara omöjligt med tanke på att det är inbäddat i bomull och rosa moln samt omgärdat av ett nät (snårigare än Törnrosas murar av törnrostaggar) bestående av tejp i orange från vilken orden ”BRÄCKLIGT, HANTERAS VARSAMT” blänger i svart. Trots dessa barrikader tycks somliga finna vägen till muskeln som pumpar mitt blod genom venerna; som om fanns det en bakväg och hittar man väl fram till den glänser nyckeln till mitt hjärta i en kedja om halsen.

Det känns lite som att jag har snubblat på mållinjen, blivit lämnad på bröllopsdagen, efter nio månader av väntan krystat fram ett dödfött barn.

Jag är bra på att leva i drömmar; konstruera luftslott och fantasivärldar.

Det känns lite som att jag har tarmvred i hjärnan, som att alla måsten snörper åt likt en korsett. Syrebristen hindrar mig från att blåsa luft i dem och låta dem segla iväg likt ballonger i eftermiddagshimlen.

Det känns lite som att jag analyserar bort min vardag, förorsakar min lycka och kvävs i mina egna komplex.

Det känns lite som att jag aldrig förr har haft mer att bevisa och mitt liv, min framtid balanserar på en knivsegg; på skillnaden mellan en tvåtakt och en tretakt; på att träffa en halvton för lågt eller högt.

Korsförtecken.

Mamma har drömt min återkommande mardröm. Detaljer, till synes petitesser, ställer symboliken på sin spets.
Men det hjälper ingen alls, allra minst mig själv.

mucho gusto

Jag är trött. Emellanåt övertrött och i sådana lägen får man spexigheten på köpet.
Det var bra, lite så här. Vi ramlade la Rambla fram och kärleken har åter börjat blomstra; spira likt blommor blå bland bruna blad och strå.
Med samma ord inleddes årsversen som jag av min lärare tillägnades vid avslutningen i första klass. Graden av individuell utformning är mig oklar men jag intalar mig att orden är noga utvalda och formulerade enkom för och till mig.
Kanske är de det finaste som någonsin sagts och skrivits mig och åsynen av den utsökta illustrationen gör mig varm.

”Lilla, lilla blomma blå
bland bruna blad och strå.
Blickar upp mot himlen höga.
Solens ljus finns i ditt öga.
Fastän en liten blomma bara
Du speglar himmelen den klara.
Väx trygg och stark, var glad
Skänk världen ljus var dag!
Lilla, lilla blomma blå
bland bruna blad och strå.”

för hon säger att hon redan sett spanien

Raslöst och nervöst.
Nu vill jag styra kosan härifrân. Trots att det är staden i världen.

homesick

Jag har alltid varit en av de mest kavata människor jag känner.
Och nu verkar det som att jag drabbats av hemlängtan redan innan jag farit min kos.



Egentligen skulle jag ha lagt upp en bild på Barcelona by night men uppenbarligen är staden ej vidare estetiskt tilltalande och jag vill till varje pris tillämpa de kunskaper som jag mästaren till tack förvärvat.

to be gone

Mina klasskamrater befinner sig i ett tillstånd av extas och gastar i munnen på varandra om väderlek, klubbar, kontantkort, galgar, ficktjuvar, huvudkuddar, skjuts till Arlanda, antal liter alkohol passabla att importera och Mikael på Fridge. Som vanligt är jag till synes lugnet i stormen där jag sitter bakom mina noggrant utformade packningslistor och överväger huruvida två paket skavsårsplåster räcker eller ej och om skrivhäftet med rosa marimekkoblommor bör gå som handbaggage.
I det ska jag skriva. I skrivhäftet med rosa marimekkoblommor, det vill säga. I det ska jag dokumentera sensationer, eskapader samt spy ut den dunstande tankeverksamhet som försiggår bakom pannbenet.

Jag önskar att jag kunde lyfta med flaggan i topp för att på den spanska marken slå ned glädjens baner.
Men jag är lite ängslig.
Ängslig för musikteoriprovet. Ängslig för att flyga (människan är inte gjord för att flyga). Ängslig för att bli bestulen på passet eller mobilen. Ängslig. För att tappa bort mig själv. För att behöva säga att jag är tyska eller holländska enkom för att undslippa konsekvenserna som på svenskornas miserabla rykte följer.

Försäkringskassan har påskledigt och jag begriper inte hur att algebraiskt förenkla uttrycket x=(a+b+c+d)(a+b+d)(a+c) för att därefter rita två grindnät varav det ena med olikartade grindar och det andra men enbart ”NOR”-grindar.


Men att tvätta är det nya svarta och jag har kommit ihåg att lämna tillbaka biblioteksböckerna i tid.
Ansökningarna till Södertörns Högskola samt naturvetenskapliga basåret på Stockholms universitet är gjorda och min 10-sidiga uppsats är ett excellent arbete med exemplariskt upplägg, genomgående röd tråd samt avslutningsvis klockren analys och sammanfattning.