let's stay alive

Och så bygger det bo bland fjärilarna i min mage och då den ekar mellan väggarna faller känslorna ur sina kapslar och radar upp sig framför mig; påtagliga, exponerade, redo att iakttas såväl som begripas.

Lemniskata.

Det sägs att pionerna genomgår en sådan då den i förstone oansenliga fasaden sluter sig i en om grace vittnande s-formad rörelse varpå dess innanmäte vecklar ut sig och därmed fullbordar den horisontella åttan.
Bör dess praktfulla apparans då kategoriseras som ett eminent, färgsprakande och i sin skönhet kvävande väsen eller som ett skal lika ekande tomt som huvudstaden en midsommarafton?



Dagen till ära ämnar jag gå isolationen till mötes ty dess rehabiliterande verkan lär vara effektiv såväl som långvarig.
Förhoppningsvis behandlar juniregnet er väl i min frånvaro.

was she told when she was young that pain would lead to pleasure?

Gång på gång dräms den i golvet, slängs den i väggen, glider den ur mitt grepp men enträget plockar jag åter upp den; studerar dess sjaviga rygg och urskiljer dess titel bland sprickorna på omslaget. De hundörade sidorna bär med sig den stickande doften av antikvariat; säkerligen ett praktexemplar på bokmisshandel i min fars ögon.
Men så har han ju alltid fäst en vikt av osunda proportioner vid det skick av vilket formulan är.

Emellertid klingar ledmotivet partiellt illa med min om tondövhet vittnande uppfattning ty jag förmår ej identifiera mig med de smärtor jag ej erfarit; med känslosvallningar av vilka jag ännu ej låtit mig utplånas.

Men snart stöter jag på dem; orden som styrker den föreställning som av min omvärld avfärdats om möjligt än mer än de ledord jag och Sartre i vår förtvivlan profeterar.

”Mitt krig gav mig mångahanda; låt du ditt ge dig lika mycket. Livet går det inte att befalla, hur högt man än ropar till det, så befaller det inte ens sig självt. Ingen blir nånsin stor eller liten annat än i någon annans tanke, så var försiktig med vems tankar du råkar i […]”

Liksom ansvaret härmed överlämpas lättar bördan av det och ni blir mitt försvar; jag skyller mig på er. Forma mig till vad ni önskar; låt mig vara den vita duk på vilken ni projicerar era föreställningar - och min skönhet blir således synonym med estetiken i era kreerande sinnelag.

Men i slutändan vilar ändock min varelse i mina egna händer ty jag besitter makten att välja vilka tankar jag önskar passera, i vems tankar jag vill utforskas, gestaltas och förbli.
Att inte önska råka i någons tankar, innebär det en önskan om att utebli, avvecklas, göra sorti?



” Så har jag tagit skilsmässa från mig själv, inte bara för att jag är född så ful som Gud vågade tänka sig, utan för att jag genom min närhet till min kunskap om olyckan har förstört mitt eget värde.”

Es irrt der Mensch solange er strebt

Det enligt det sunda förnuftet ouppnåeliga målet har bestigits och i samma veva bidrog jag till en förhatlig inflation. Det i min vision hägrande tillståndet av ataraxi tycks emellertid vara uteblivet och de frågar om det var mödan värt emedan jag begrundar huruvida jag är värd dem.
Och vad spelar det för roll när man inte förstår hur att gå rakryggad genom livet.

Det ekar obehagligt och enligt föreställningen utan mål ingen mening betvivlar jag min existens, min förmåga att fylla en vettig funktion.

I väntan på Backlurabussen levererade jag med klockren intonation århundradets sanning och lockade därmed fram leenden hos den blygsamma skaran församlade. Handlöst och utan närmre eftertanke kastade jag mig om halsen på Herr Ironi och återseendet var mig kärt ty saknaden hann anta abnorma proportioner under den tid vi figurerat på skilda håll.
Och plötsligt går jag vaggad i sällsam trygghet morgondagen till mötes - i hans sällskap nalkas en bitterljuv framtid; bitska rådpläganden, hjärteskärande solnedgångar och en iskall självdistans framkallande rysningar av välbehag.

Näst på tur står Gubben Mening att erövra.

PS. Orden har gått på semester.

abiturient

…”Jag tänkte: ”Jag dör”
Men det gjorde jag inte”

Värmen i kombination med senaste månadens sömnbrist samt inhumana krav på prestanda har försatt mig i ett tillstånd av handlingsförlamning och trots att tankeverksamheten går på högvarv känns det som att jag har mist all förmåga till att tillföra något av värde.

Pank och fågelfri definierar min exalterande livssituation och gårdagen var långt ifrån den största dagen i mitt liv men tveklöst extravagant. Det kan skavsåren under mina lilltår intyga och förövrigt misstänker jag att flakfärder sällan ackompanjeras av Säkert! och Leila K.

Jag lider med mina systrar som ämnar avstå från min vegetariska buffé till förmån för pojkvänner alternativt pojkvänners småbröders studentmottagningar.

Jag känner för att stjäla en cykel men jag antar att jag borde läsa arabisk poesi istället.


(foto: Joanna Liebendörfer)





(foto: Astrid Aldén)