allting nu inget sen

Intrikat.

Delirium.

Hur kontamineringens defintioner än må lyda borde vi kanske inte ha låtit oss beröras.


Eller för att citera Mirandas arbetsgivare; kaos kaos kaos

abandoned as a summercat

I vår bör jag nog okynnesstudera lite - om inte annat för den arma hälsans skull.

Att hälsa Emmaboda i sviterna av en lindrig influensa- bedövande förkylning- kalla det vad ni vill känns i ärlighetens namn så där, som vi brukar säga.
Förr om åren hade jag rutin på det här med att packa men i skrivande stund råder blott och enkom förvirring; jag slits mellan att fara med endast en tandborste i besittning eller att hals över huvud bege mig med halva lägenheten på släp.

Men jag gör mitt bästa för att gaska upp mig lagom till avfärd; då någon utbrister ”absolut” skanderar jag exempelvis ”VODKA”.

Gud alltså, vilken komikens drottning

Please don’t care about who I am or how I feel

(Please don’t ask me if it’s real)

Sommaren som i minnets kamrar skulle komma att kategoriseras likt den märkligaste någonsin försköt perspektiven och i isolationens efterdyningar förstår man hur att hantera, för att inte säga uthärda, sitt eget sällskap.
Det i samma takt som sommarvädret pendlande humöret är måhända ett konstant sinnestillstånd.

Sommarvädret.

För övrigt torde de numer vita väggarna spegla min personlighet men då möblerna i samma veva kom i oordning förmår jag inte annat än att betvivla min proviens; som om ingick jag i den lugubra stagneringen; som om vore jag dess avtryck.

Men anakronismen till trots finner jag mig väl till rätta.

laying bricks

Skavsåren lyser röda, ryggen värker likt hos de av livets hänsynslösa nycker kuvade men mest ömmar den nitiske arbetskamratens rappa kritikerris. Penningar i all ära men kanske axlar jag rollen som nödlidande student med större bravur och enligt konstens alla regler torde min väg ligga fri - men självfallet blev betygen en käpp i sitt eget hjul ty mitt förstahandsval frestar ej längre.

Vad jag nu ska ta mig för står skrivet i stjärnorna och vägled mig snälla någon; vad tar man sig till?

Flyr de regniga utsikterna till förmån för ett betydligt frankare Köpenhamn, ett nattlivets Berlin eller ett metropolernas Barcelona? Förhoppningsvis riskerar tankekanalerna ej att slamma igen ty själsligen lär jag förbli bornerad till den intellektuella verksamheten.

Att en sky av oro vedervågar festivalsommarens solchanser är kutym men Emmaboda tornar året till ära upp sig likt ett städmoln; otämjeligt och i sin förödande verkan utan pardon. De uteblivna bokningarna överskuggar de timliga bokningarna och allt som stavar sovsäck, liggunderlag och stövlar dristar tillsammans med de yngre systrarna sina respektive öden i Irlands ödemarker. I övrigt vet jag endast hur jag ska komma dit men inte hur jag ska ta mig därifrån; kanske liftar jag ty jag är begiven att nästla mig in varhelst hjärterum står till buds.
Jag är oproportionerligt slank om höften.