"mama always said: 'stupid is that stupid does'"

Jag tänker på att det är så fint av Arla att i vår bortom tid och rum stressade samtid se steget längre och med sin mjölkpaketsdidaktik vagga kommande generationer på rätt spår; försiktigt föra dem rakt på moraliska principer ej vetandes sina politiskt korrekta gränser.

"Alla blir vi arga, det är en naturlig reaktion och det är bra att säga ifrån om någon är dum. Men ibland blir man kanske så arg att man inte riktigt vet vart ilskan ska ta vägen, och då finns risken att man gör sig själv eller andra människor illa. Man kan träna sig på att hantera sin ilska. Kanske räknar man tyst till tio, kanske går man en sväng runt skolgården. Man kan också prata med varandra om vad som gör en arg och vad man gör med sin ilska."

Dessvärre riktar de sig mot fel målgrupp för alla barn vet redan allt det här för barn är de mest rättfärdiga varelser som vandrar denna jord då de på sina spinkiga axlar bär alla de dåliga samveten som föräldrarna befriat sig ifrån genom att applicera på dem. Ptja, istället borde de i mer djuplodande frågeställningar vända sig till de äldre generationerna men det är givetvis ingen idé för de har inte tid att ta budskapen till sig och dessutom har de under resan blivit på tok för cyniska för att ens i sin vildaste fantasi visualisera något likvärt framtidstro. Nej, den enda räddningen vore att sträcka de uppväxande en hjälpande hand innan de hunnit sjunka för djupt i cynismens träsk.
Hur fan det nu skulle gå till; den här planeten består ju för sjutton bara i ett stort, stinkande träsk. (Och tyngdkraftslagen vet det hur att praktisera, minsann.)


Hah.

Jag tittar på Wilson Phillips-videos på YouTube (och där kan vi snacka cheezzziie klichéer) och skrattar lite rått men berörs egentligen på djupet för allt är ju så SANT.

För övrigt;
mitt rum består mest i nakna väggar och obebodda möbler; jag har inte ens sängklädder här längre och det känns jättespännande att sova på en föklädd prydnadskudde och under en stickig filt som är alldeles knölig i påslakanet. Jag tror att jag kanske kan somna om jag låtsas att jag är ett fattigt barn från förr i tiden; det brukade jag alltid när jag var yngre.

and I wan't you so bad in my heart

”Mitt krig gav mig mångahanda; låt du ditt ge dig lika mycket. Livet går det inte att befalla, hur högt man än ropar till det, så befaller det inte ens sig självt. Ingen blir nånsin stor eller liten annat än i någon annans tanke, så var försiktig med vems tankar du råkar i […]"